Fiffiluran- Skriver om allt och ingenting

Nu när det lagt sig lite så börjar det infinna sig något slags lugn i min själ.. Börjar tro på mig själv och min egen kraft! 

HÄRLIGT!

Är from nu en lycklig mamma, Johanna, det är jag det ;)

Funderar över om jag faktiskt ska ta tag i det där med pluggandet, lite kärvt ekonomiskt kanske men en jävla bra investering i mig själv. Då blir det självklart något inom vården, vad vet jag inte riktigt...

En av mina härliga pensionärer frågade mig häromdagen om jag skulle plugga och till vad.. jag svarade att jag kanske skulle satsa på underslöterska eller nåt i den stilen.. hom sa då till mig att -"ingen skulle bli en bättre sköterska än du" (då ska jag tillägga att denna tantalona är en bitter och hårt kvinna som inte gärna ger andra än sig själv en klapp på axeln) Det känndes stort :D

Får nog helt enkelt satsa stenhårt på att ta det stora steget och sätta igång med pluggeriet snart! ;)

Känner mig taggad iaf..

Idag har jag varit med D på kalas hos en av hans kompisar från dagis. Det var ett spännande kalas för honom. Det var 5-kamp med bla bowling. Varmkorv, kakor, tårta, godis, fiskedamm, lekar och TROLLERI Faan vilken bra idé!

Tänk om jag vore trollkarl ;) hehe skulle trolla hela dagarna.

Efter 2 timmar är man ganska mör faktiskt, massa tutande i "kalasstrutar", spring och skrik ;) men det är det värt för att få se D lycklig. Inte nog med detta så fick även en av grabbarna hänga med oss hem. Dom har lekt oavbrutet och KANONBRA i 2 timmar till

Snart ska här badas och sen kryper vi ner och kollar på en film tror jag...

Nattifnatti

Tror att det kan vara dags att uppdatera den här bloggen som legat vilande under en ganska lång tid..

Har inte haft någon inspiration över huve taget.

Jag har gått från klarhet till klarhet i mitt strävande efter att bli en bättre människa. Men det har varit en del hinder på vägen. Skulle vilja säga att det är otroligt svårt att behålla fokus när man kämpar, att målet blir så avlägset i mellanåt. Vill bara komma framåt och då är det lätt att tappa bort sig själv på vägen tror jag..

Har varit hos en läkare som mer eller mindre skällde ut mig för att jag inte tidigare fått rätt hjälp. Han var arg över att "ingen" hjälpt mig. Nu har jag fått min diagnos som jag någonstans visste att jag hade, hade bara inget namn på det. Är även medicinerad from i lördags. Jag har aldrig kännt mig så maktlös som när jag tar medicinen. Alla biverkningar är hemska. Sover jättedåligt på nätterna, svettas, hjätklappning, illamående och värk i nacke och axlar och migrän som jag aldrig tidigare upplevt så fruktansvärd. Blää.. man kan ju undra om det är värt det! Jag hoppas verkligen det..

Tur att jag har lite styrka kvar som hjälper mig att vara en bra mor. Min underbara son ger mig så mycket kärlek och det är såå härligt. Flera gånger har han sagt till mig; "mamma, du är den bästa mamman man kan ha"... Mitt hjärta smälter när jag får höra honom säga så!

Pussilusk

Min andra låt...även den "under progress"

Jag gillar inte hysterin kring allt tjafs om "sockerberoende", "pommesdeprition" och alla andra konstiga katogorisieringar av folk som i själva verket inte har någon självdisiplin. Jag säger inte att jag har det men jag klagar inte och jag hittar inte på någon form av "sjukdomsbegrepp" för att ha något att skylla på, NEJ, jag står för min dåliga karaktär! Det är ju upp till var och en att ta tag i det som känns fel eller jobbigt, det ansvaret ska väl knappast ligga på staten?! Att dom ska förbjuda socker eller inte.

Jag tycker däremot att det ska vara mer tillgängligt och billigare att kontakta en dietist när man faktiskt vill förändra. För i dagens läge kostar det multum för en person som inte fått "diagnosen sockerberoende" att få hjälp.

Jag tycker att vi som är föräldrar ska ta lite mer ansvar och se till att kanske begränsa allt godisintag..alltså inte ta bort det helt, men kanske inte ha så stort fokus på Fredagsmys och Lördagsgodis. Vi kanske helt enkelt inte ska göra en så stor grej av det. Bara äta godis i lagom stor utsträckning och kombinera det med motion. Det kan vara bra att redan från början försöka göra det lättare för våra små. Barnen blir oftast inte feta i låg ålder om dom inte har en sjukdom eller starka anlag, men vi kan hjälpa dom att inte ha som "rutin" att proppa i sig godis. Det kanske räcker med måttliga mängder och inte allt för ofta?! va tycker ni? kan vara roligt att se hur ni resonerar!